Allra finaste lilla tillskottet i klanen Jangland, en liten Iris. Ibland saknar jag henne så det verkligen värker i hjärtat. En sån känsla har jag aldrig känt för en annan person någonsin. Jag tror jag har saknat och älskat, men ingenting är i jämförelse med hur jag kan längta efter min lilla systerdotter!
Såg en ”nyhet” i en webversion av en dagstidning om hur man kan spara pengar enkelt. Hmmm, bra med lite tips tänker jag och klickar in på sidan.
Så till tipsen;
- Strunta i plastkassen i mataffären varje dag, 548 kr/år
- En kaffe latte om dagen, 12 775 kr/år
- En snusdosa om dagen, 16 425 kr/år
- Ett paket cigaretter om dagen, 17 885 kr/år
- Ett tuggummipaket om dagen, 5 475 kr/år
- En chipspåse i veckan, 1430 kr/år
- En hyrfilm i veckan, 1 508 kr/år
Detta skulle generera en massa sparande av pengar. Så för att kunna börja spara måste jag alltså först börja handla varje dag, börja snusa en dosa snus och röka ett paket ciggaretter om dagen, jag måste börja köpa och tugga tuggummin, börja äta chips och dessutom hyra film. Sen, när jag börjat med det kan jag sluta med det och sen spara pengar. Det låter effektivt och ekonomisk. Men å andra sidan, nu när Carrie Bradshaw är min bästa vän kanske det inte skulle vara så dumt? Och istället för att överkonsumera kaffe latte kan jag kanske byta ut det mot vin?
Så är det gjort!
Det har varit ett slit, det har varit en kamp. Det har varit idoga övertalningskampanjer om att låta bli. Det har varit nya övertalningskampanjer om att låta bli att låta bli. Det har trugats, det har gjorts i lönndom, det har gjorts av glädje och nu är det gjort!
Julens sista chokladbit är uppäten!
Och jag är nöjd, det var värt det. I morgon ska jag banta… till viss del, man ska inte överdriva det där med bantningen, drabbar bara en själv. Men när jag blir frisk igen ska jag träna… av och till. Man kan få skador av det, så bäst att ta det lite lugnt med det med kanske.
…. Skulle jag bo på landet, i ett hus, med lite djur (några hästar, får, höns, katter och sånt) med en människa som vill bo där med mig. Jag skulle arbeta halvtid på mitt jobb för att ha tid över till viktiga saker.
Tillsammans med mig skulle det även bo några ungdomar där som har haft svårt att bo med andra. Som behöver få vara i en miljö där de är önskade och hittar en plats där de vill vara.
Har pratat om detta med en kollega några gånger när vi suttit och diskuterat om hur vi vill att våra liv ska se ut. Så sa hon: “men köp ett hus då?”
Men så kan man ju inte göra?


