En recension av föregåendes års dos av löften:

1. Lära mig att dricka rödvin
2. laga mer mat från kokböcker (gärna i samband med rödvinsdricksövning)
3. Äta mer godis än föregående år

Dessa löften gick mer eller mindre dåligt. Jag tycker att rödvinsdrickandet har gått skapligt men det har fått underkänt av vissa andra och från samma håll krävdes det att löfte no. 1 även skulle följa med detta år. Matlagningen har det väl gått så där med, inte särskilt mycket från kokböcker men den mat jag ätit har varit god, så jag är nöjd i alla fall. Angående löfte no. 3 så är det målet inte särskilt mätbart vilket gör målet aningens svårt att kvalitetssäkra. men jag har ätit precis så mycket godis som har fallit mig in, varken mer eller mindre (möjligtvis mer) så jag är nöjd med det med!

Så till nya årets löften:

1. Dricka mer rödvin
2. Om någon ringer, smsar eller på annat sätt tar kontakt med mig och frågar om vi ska göra ett eller annat och jag i mitt huvud tänker; nej nej nej det vill jag inte nej men sedan svarar Ja. Samtidigt som jag förbannar min feghet att inte säga vad jag vill istället för att hellre göra någon annan sur (vilket de troligtvis inte blir, det är bara i mitt huvud som de blir det, och sen blir jag för alltid satt på hold av den person som ställt frågan och så får jag aldrig mer frågor och så dör jag av ensamhet i min lägenhet medan min hund sakta börjar äta av min kropp för att överleva något längre än mig, så mitt huvud bara alltså) I alla fall, tillbaka till löftet, om jag tänker nej är det även det svar som ska utgå ifrån mig! Boom!

-03 Godiset måste tyvärr utgå från listan då matschemat från the bodybuilder har anlänt. Det innehöll inget godis. Om man inte kan räkna keso och kesella som godis, och det är jag tämligen säker på att man inte kan!

Jag har utöver alla andra två utstickande egenskaper som inte helt är kompatibla med varandra. Det är mitt behov av att effektivisera saker och det andra är latheten.

Som förstår så går det inte så bra att få ihop dem, den ena gör att jag bara vill skippa allt och lägga mig i soffan och slöa ner mig totalt med en skål med whatever i.
Och sen har vi effektiviteten som vill att allt ska göras på rätt sätt, snabbast sätt, och på mitt sätt.

När dessa två går i krock så kan jag hamna i villospår utanför hissen mittemellan valen att vänta på att hissen ska komma för att ta mig med ner i tvättstugan i lugn och ro, eller tokrusa nerför trapporna till tvättstugan, trycka på knappen på hissen, fixa tvättstugan och sen ha hissen väntandes när jag kommer ut därifrån.

Så på något sätt kanske jag har fel, de kanske samarbetar ändå på något sätt?

Roliga saker brukar man göra igen, eftersom det är kul och underhållande. Tydligen fokuserar jag på att göra jobbiga saker om och om igen, det var inte kul första, andra eller tredje gången. Bara jobbigt, eländigt, ensamt och olyckligt!

Jag vet att jag måste göra det för att få distans och komma på vad jag vill och för att hitta tillbaka till gamla glada välmående jag! Men det är bara så himla tungt! Jag är inte riktigt van vid att ha det jobbigt, jag har alltid lallat på i min egen värld och gjort som jag har velat och sånt som fått mig att må bra.

Nu vet jag inte vad som får mig att må bra, och det som den senaste tiden fått mig att må bra har också fått mig att må så dåligt?

Och det enda jag vill är att ta upp telefonen…