Imorgon är det århundradets bröllop! Alla är inbjudna, svenska folket och resten av Europa via tv. Diktatorer, kändisar och andra viktiga personer kommer att finnas på plats direkt!

Att kalla det århundradets bröllop är kanske att ta i lite kan jag tycka, men tidningarna vill ha det så, så då är det så, trots att vi har ca 90 år kvar av detta århundrade, troligtvis kommer barnen till morgondagens bröllopspar också att hinna gifta sig detta århundrade! Om inte bröllopsparet bestämmer sig för att skippa barn och satsa på hundkennel eller burhönsuppfödning, det kan man inte veta då alla är fria att göra precis som de vill!

I tidningarna framställs det som århundradets fest och det är en fantastisk yra och alla älskar kungahuset och det faktum att den gulliga pappan vill leda fram sin medelålders välutbildade dotter till altaret för att leverera henne till en annan man som nu ska ta över styrandet. Men av någon anledning kan det inte lämnas några kommentarer i artiklarna vilket annars är ett demokratiskt alternativ till de flesta artiklarna de skriver i övrigt.

Samtidigt visar undersökningar att stödet för Familjen sjunker ständigt, det får en att fundera på hur sakliga tidningsrapporterna är och hur oberoende och sanningsenligt de rapporterar “nyheter”.

Min pappas presenter är de roligaste man kan få, han har ett motto att inte köpa sådant man behöver, för det köper man själv. Man ska köpa sånt som mottagaren vill ha men inte behöver då det är ett lågprioriterat område. Således får man ofta väldigt roliga och annorlunda presenter av min pappa.

Kronprinsessparet har bl.a. fått: ett torg, en trähäst, en pläd, 100 000 bin och en dikt av Mark Levengood.

Torget känns som svårast att placera i ett hem, men även bina kan ju innebära vissa problem, men hon ska väl vara glad att hon inte likt kungen fick två elefanter, en annan sak som man vill ha men inte riktigt behöver!